Nu var det ju alldeles för länge sedan jag bakade. Eller, ja, bakat har jag gjort, men jag har inte hinnit (hunnit) skriva så mycket. Fast å andra sidan har det mest blivit riktigt svettiga (oj! Här skulle det stå Svenniga degar! Jag får justera rättstavningen) degar. Vetemjöl, jäst, vatten…bla bla bla…. ja, ni hör ju hur boring det låter.

Men idag! Hohoho! Idag ska det bakas på riktigt! Det har ju varit påsk och då finns det ju oftast en hel uppsjö med rester i kylen som kan användas till en massa roliga saker. Nu tänker ni direkt på att lägga ansjovis under sambons kudde, eller ta köttbullarna och slänga på folk som går förbi utanför, eller måla tavlor inne på toalettväggen med löskokta ägg… fast, nej, det är inte det jag tänkte. Det är ju sjukt!

Jag tänkte köra en påskfralla med falukorv, gräddfil och hårdkokt ägg. Nu kan man ju undra vad falukorven gör i denna påskkombo. För det är ju inte riktigt den man räknar upp när man försöker komma ihåg vad man ska handla till påskmiddagen. Nej, det var en lite outsider, det får jag medge. Fast å andra sidan, om E.T gjorde succé på jorden (han var ju lite av en outsider får man ju nästan fastslå) kanske falukorven gör det i påskfrallan.


Jag började med att lösa upp jäst, salt och sirap i det ljumna vattnet. Sedan hällde jag i hälften av mjölet och hällde i gräddfilen och oljan. Jag rörde runt ordentligt till en smet och hackade sedan falukorven och ägget i småbitar (ca 2-4 millimeter). I med allt och resten av mjölet.

Sedan tänkte jag på assistenten, min lille kompis i källaren som knådar deg. Undrar hur det var med honom? Han har inte knådat på vrållänge, så jag undrade om han var fit-for-fight den lille rackaren, eller om han trött skulle titta på mig och be mig dra dit pepparn växer. Flytta till Långtbortistan. Kedja fast mig vid nästa Apollofärja. Nervöst gick jag ned för trappan och gläntade på dörren. Där stod han, lite dammig men i givakt. Sicken pålitlig kille det är!

Jag lät honom knåda degen i 12 minuter innan jag lät honom vila. Den kändes lite lös, men det fick absolut duga.

Jag gick upp igen och delade degen i fyra delar. Jag tog en deg, plattade ut den lite och vek den på mitten, sedan vek jag ihop den halvan, och vek igen och igen. Sedan formade jag degen lite varsamt så den blev rund. Detta kan man göra om man vill att frallan/bullen/brödet/saken ska bli lite extra hög. Den jäser liksom lite mer uppåt då.

Jag gjorde samma procedur för de tre andra degarna och satte dem på en plåt. De fick sedan jäsa inne i ugnen på 30 grader under handduk. Där fick de gona till sig i ca 45 minuter innan jag ökade värmen till 200 grader. Jag tog ut dem när de såg gyllenbruna ut, vilket inträffade efter ca 15 minuter.

Ok, dags för delning och provsmak av påskfrallan! Hur skulle de bli? Skulle ägget göra att det smakade prutt? Skulle outsidern sabba allt?

Aaaaaaaaaah… nej, det blev supernajs! Litegrann som Batman och Robin, två särkaraktärer som blev bra kompisar! Jag kan bara rekommendera att baka dessa till nästa storhelg, strunta i ansjovisen under kudden!

Men… vad hände med höjden på frallorna… erhmmm….

Igårkväll var det grillning här! Jajjemän! Jag riggade grillen med gas och drog på lite entrecôte. Rackarnas gott! Sedan kom jag att tänka på att det hade varit trevligt att grilla brödet till morgonens bak…brödbak…Bakande! Hagge önskade GI-bröd och Fidde ville ha med surdeg… Som ni kanske minns är mina erfarenheter med surdegsbröd något…mindre bra (Jag ska baske mig ta tag i det där så jag blir en fena på det, men det ä lite som att börja träna… imorrn). Så Hagge vinner matchen idag! GI-bröd it is!

Hmmm.. vilka bra grejer hade jag för detta? Dinkelmjöl fullkorn, funkar! Solrosfrön, check! Dinkelflarn, whooa! Sesamfrön, absolut! Detta svänger vi ihop med lite filmjölk också, så känns det riktigt nyttigt… Lite som att äta fil och flingor fast i enorma mängdskillnader. Typ tre paket cornflakes och ett par skedar fil. Hmmm…

Sen kom jag på en bonus! Bakpulver! Till degar/massor som inte är så sammanhållande bör man använda bakpulver istället för jäst. Ok, det jäser inte lika mycket och fint som en vetedeg med jäst, men det funkar helt ok och den stora bonusen är att det går SJUKESNABBT! Det behöver ju inte jäsa!

Så, jag hällde alla torra ingredienser i en bunke och lade sist i bakpulvret och rörde om ordentligt. Sedan hällde jag i filmjölken. Jag rörde om allt till en massa och stjälpte sedan ut den på ett bakpapper. Jag tog en kniv och plattade till och formade den till en fyrkant.

Jag drog på ugnen på 225 grader och när den nått temperaturen var det bara swisch in med den i ugnen! Easy peasy, japanesy (som Brooks Hatlen hade sagt. Detta blir ju som värsta läsarfågan! Vem kan?)

Där inne fick den ligga i ca 12-15 minuter (jag missade tiden. Jag tog helt enkelt ut den när den såg bra ut!).

Smaken blev faktiskt riktigt bra (för att vara ett nyttigare bröd)! Inte ett svull-bröd direkt, och det är ju inte heller meningen med GI-bröd. Ja, det känns faktiskt nyttigt, men gott!

Lördag igen! Hohoho! Vad ska vi göra för bröd idag? Jo, idag fanns det två alternativ kände jag. Antingen var det att ta en del av lasagnen jag gjorde igår, eller så skulle brieosten ner i degen. Jag körde den enkla vägen idag, brie! Självklart skulle den ta med en kompis ned i fördärvet också. Hohoho, komsi komsi lille fikonmarmeladen, komsi!

Nu tänkte jag inte fega med brien, utan tog en ganska bra bit (skulle kanske motsvara ca 4 matskedar) och en matsked marmelad.

När jag stod där med brien och kniven började jag tänka på vad en fransman skulle tycka om detta brödet. Jag såg framför mig gubbarna Jean-Paul, Jean-Pierre, Jean-Batiste, Jean-Robert, Jean-Bengt, Jean-Sune, Jean-Arne (och alla andra  olika namn de har), med en pastisse i ena handen och ett bouleklot i andra. Iförda basker, svart väst och randig skjorta. De här snubbarna skulle nog uppskatta en Brie & Fikonmarmeladbaguette!

Jag löste upp jästen, saltet och sockret i ljummet vatten. Sedan hällde jag i lite olja och två tredjedelar av mjölet. Efter delade jag brien (lite kladdigt här) i småbitar och lade ner. Tillsist hade jag i fikonmarmeladen och resten av mjölet.

Jag rörde om ordentligt med en sked och gick sedan ner till überstackaren i källaren som skulle knåda min deg (!). Han hade ju stått stilla ett bra tag innan förra helgen och jag har inte riktigt tittat till honom sedan sist. Så jag undrade i vilket skick han skulle vara eftersom jag ju märkte att det saknades lite vinflaskor och annat sist. Jag tänkte jag skulle skämta lite med honom, så jag öppnade dörren i ett ryck och skrek PACO!!! Herregud! Jag trodde han skulle tappa degkrokarna! Där stod han, tillsammans med ett par marschaller, några klädnypor, en flytväst och en lampa, med en Mariestads i högsta hugg! Värsta efterfesten!! Jissesamalia! Alla tittade nedåt och var skamsna. Jag kände att jag fick lov att bita mig i tungan för att inte garva ihjäl mig, det var ju en salig samling. Jag sade kort att han skulle knåda degen i 15 minuter och att de fick lägga av nu och städa upp. Jag stängde dörren efter mig och världens asgarv hördes där inifrån. Ingen respekt.

Jag kom tillbaka efter 15 exakt, öppnade dörren och spände ögonen i assistenten. Hans polare var borta och det var faktiskt lite undanplockat. Jag sa inget utan bara tog degen. Lite får han faktiskt skämmas.

När jag kom upp delade jag degen i fyra bitar. Tre små och en större. Jag rullade de små och gjord en baguette av den stora. Jag tänkte fortfarande på de franska gubbarna Jean-Paul, Jean-pierre…..

Jag lade dem på plåten och satte in dem i ugnen för jäsning i 30 grader. Där fick de ligga i ca 1 timma innan jag tog ut dem, ökade värmen till 220 och satte in dem igen.

Efter ca 10 minuter var de klara. Jisses! De såg goda ut och jisses vad de jäste (kan brien gjort något här tro)… men skulle de smaka gott?

Asså, jisses. Det finns en del briesmak i och det känns lite runt i smaken, smakar länge! Jean-Paul, Jean-Pierre… skulle nog kanske inte byta ut pastissen mot denna baguette, men väl säga till sina fruar att gå in på hembakt.se och ta receptet så de kunde ta med sig till nästa dag vid boulen.

Bon appetit!

Kan man ha rabarberpaj i bröd?

Jag har haft lite mycket att göra och sedan varit på en resa till Prag och bekantat mig ordentligt med det rinnande brödet, öl. Så jag har faktiskt inte hunnit baka så mycket. Nästan inget faktiskt…

Men idag är det dax! Jag gick ner med lilleman och botaniserade lite i kylen och funderade lite på vad jag skulle ha i idag. Det var inte så lätt… Men där, på mitthyllan, stod en bit rabarberpaj! Tjohoo! Den skulle funka! Sedan bredvid stod lite vaniljsås! Självklart! Nu började det liksom ringa lite i varningsklockan. Lite så som spindelmannen antagligen känner när det är en fara som lurar bakom hörnet. Vad kunde det vara? Jag fortsatte att kika runt lite och hittade lite potatissallad! Potatissallad och rabarberpaj… jistanes, det låter ju helt lugubert! Det testar jag!

Jag löste först upp jästen och saltet i vattnet. Sedan rörde jag i hälften av mjölet, så det blev lite smetigt. Efter det hade jag i potatissallad, rababerpaj och vaniljsås. Sedan i med resten av mjölet. Jag gick ner till los assistentasos (den lille ettrige hushållsassistenten i källaren) och kollade läget. Han var på ett ganska ok humör. Klagade lite på att det blivit så kallt igen, att skidorna i hörnet slutat prata med honom och att ölen var slut. Han såg egentligen lite vissen ut. Som att han var bakis. Men att knåda en deg var inga problem. "-Paco, det fixar jag. Jag ska fluga honom till en ballong", sa han och satte igång.

Efter 10 minuter var han klar. Jag tog upp degen och lade den på bänken. Delade den i tre bitar och rullade bollar av dem. sedan skar jag tre snitt, som en stjärna i toppen av varje bulle. Vaför? Tja… ett plötsligt infall bara om att det skulle bli snyggt och proffsigt… pffff.

De fick jäsa inne i ugnen på 30 grader i 1 tim och 20 min. Efter det ökade jag värmen till 230 grader och lät dem ligga kvar under temperaturökningen. Jag väntade tills de blev gyllenbruna innan jag tog ut dem, vilket tog ca en kvart.

Smaken: Hohohohoho… när tjejen kom ner tänkte jag att det var bäst att inte i förväg berätta vad jag hade i, eftersom hon då antagligen inte smakat:) Hon delade en bulle och doftade på den. Hon sa att hon kände igen något. Hohoho… jodå:) Hon tog ett bett och sa "-det var jättegott!"  Så grymt, mission accomplished! Jag berättade vad som var i och tog mig ett bett jag också. Rackarns! Det var verkligen gott! Så sjuka ingredienser men att det ändå smakar så gott? Hur kan det ske kan man undra. Så har ni pajer som ligger kvar i kylen, bara ner med det i degen!

No fear!