dag är det värsta ljugsommaren ute! Det sär supersol och ser underbart varmt och skönt ut! Men det är bara ljug, det är KALLT! Och eftersom vi bor i Snålblåsten och kebabernas stad, går det inte gå runt ett hörn utan att se ett kebabställe eller få motvind i ansiktet. Men OM man kunna få lä, så vore det toppenskönt idag.

Idag blir det frallor. Och inte vilka frallor som helst, utan filfrallor med baconost.

Jag hade nämligen lite filmjölk kvar i kylen. Jag såg att bästföredatum faktiskt var passerat. Men jisses… jag tror inte min mormor brydde sig särskilt  mycket när hon levde om filmjölk var för gammal när man använde det i matlagning. Nej snarare att hon skulle sagt att den var nu ännu bättre eftersom ju filmjölk faktiskt är sur mjölk.

Så, lite gammel-gammal mjölk skulle nog passa finfint. Men vad skulle kunna ackompanjera denna? Kanske lite persilja? Njaeee.. jag är inget stort fan av persilja faktiskt. Ögonen vandrade över lylskåpsvyn och fastnade på…  BACONOST! Jaaaa! Där satt den! Baconost är ju ett kalasar pålägg när man har bråttom. Men undrar om det funkar i degen?

Tja, vi skulle få se.

Jag värmde filmjölken så den blev ljummen (hualigen, detta vill man inte äta med flingor). Jag löste sedan upp jästen i den ljumna herrejistaneshualigen-filmjöljken, ner med salt, en nypa socker och oljan. Sedan hällde jag i hälften av mjölet och rörde runt till en smet, sedan hällde jag i baconosten och resten av mjölet och rörde om igen till en grov deg.

Nu var det dags för ASSISTENTEN! Han har ju varit bypassad ett antal gånger nu… och egentligen skulle han bli det idag också… men jag tyckte synd om honom. Han börjar kanske känna sig värdelös:( Och det är han ju verkligen inte! Men ensam är han ju där nere i källaren. Cyklarna och färgburkarna han har som sällskap är inte vidare livliga av sig. Inga partyprissar direkt.

Så jag gick ner och frågade honom lite snällt om det gick för sig att knåda en 10 minuter, en kvart. Han blev själaglad den lille spillevinken. Degkrogen blinkade till som i ett stort, pojkaktigt leende.

När han var klar gick jag ner och hämtade den färdiga lilla guldklimpen och gick upp och stjälpte ut den på bänken. Delade degen i 6 delar, sedan rullade jag… eller vek faktiskt… bullarna. Ja, det låter konstigt, men jag tog en deg och vek den en gång, sedan vred jag bulldegen (som nu såg halv ut ovanifrån) och vek den igen. Sedan gjorde jag samma sak igen (nu såg den lite ut som en kvarts deg ovanifrån). Detta upprepade jag ca 10 ggr. Sedan lade jag vecken ned på en plåt och formade en rund bulle med lätta händer. Jag tror att detta är något liknande det som kallas att "riva" bullar. Det hela går ut på att få lite spänst uppåt på frallan, så att den jäser uppåt. Fast jag vet inte om jag gör rätt:)

När alla var var klara satte jag in dem i ugnen på 30 grader för jäsning i en timma, med handduk över.

När jäsningen var klar tog jag ut dem, drog på ugnen till 220 grader och väntade tills temperaturen var nådd innan jag satte in dem.

Smaken: Mormödrar har liksom inte fel när det gäller matlagning. Filmjölken som i sin ljumna sura form var oät….. inte var så läcker, hade blivit en jättebra ingrediens i baket. Baconosten var som en avlägsen bris… fruktansvärt avlägsen, för den kändes knappt. Men det smakade kanongott! Jag vet inte riktigt.. men fyllighet i smaken är nog vad filmjölken adderade. Nu är det ingen fara längre att glömma filmjölken framme i solen efter utefrukosten! Blir den sur är det bara att baka med den:)

Igår var det valborg. Natten då det verkar som att alla tonåringar får fripass till att bära sig åt precis hur som helst. Kvällen då det dyker upp en naturlig källa på en hemlig plats där det inte kommer upp vatten utan öl! Och det måste vara fulöl. Ah, jag ska väl inte skälla för mycket. Det fanns ju trots allt en tid då jag också var tonåring;)

I vilket fall, det var dags för ett litet experiment igen. Hohoho… jag känner mig som hemliga Arne! Apropå hemliga Arne så pratade vi TV-serier på jobbet häromdagen. Vi äldre, runt 40 (fast jag är ju långt ifrån 40 än!!! Jag är ju strax 39 bara! Rena barnet!), skrattade lite åt Dallas, Lilla Huset på Prärien, Twin Peaks och såna goingar…(en kille lade in en brasklapp med Baretta!!!). Vi började sedan prata om de yngres serier. Herrejistanes… när jag hör att One Tree Hill är en klassiker så inser jag att jag börjar bli gammal och att de gråa håren finns där av en anledning.

Jo, som sagt, experiment….Jag är inget stort fan utan att använda russin i bröd. Det är en styggelse och jag känner mig lite som Kato när jag tänker "förövrigt anser jag att russin i bröd bör förbjudas" (ok, han sa "Förstöras", men det vore att gå lite väl långt tycker jag. Utan druvor, inget vin). Så jag tänkte använda något annat idag, som har lite samma storlek, kapris! Det är inte min favvis direkt, men jag tänkte att det kanske blir annorlunda i ett bröd. Annars finns det gott om fåglar som nog inte bryr sig vidare mycket om huruvida deras tillkastade bröd innehåller kapris eller inte. Till detta tänkte jag att lite Pesto Rosso (det låter lite fräsigare att säga så än röd pesto) skulle passa finfint.

Jag blandade ner jästen i det ljumna vattnet och löste upp det, tillsatte olja, salt  och sirap och rörde runt det. Sedan hällde jag i mjölet och rörde runt grovt innan jag lade ner pesten och kaprisen.

Jag stjälpte ut allt på bänken, som jag mjölat, och knådade sedan degen för hand! Ja, det är sant! Adios assistenten! Han fick vila idag. Hoppas han inte blir ledsen, men det tror jag inte…han är ganska luttrad nu eftersom jag faktiskt knådat en hel del på sista tiden. Varför vet jag inte, och det kanske borde vara oroväckande för honom…

När det blivit en ganska lös och smidig deg drog jag ut den lite (ca 15 cm och mjölade den ordentligt, sedan vred jag den många varv så den blev längre och mjölade ännu mer. När den va ca 40 cm lade jag den på en baguetteplåt. Det är en plåt som är en massa hål i och är formad som ett vinställ. På denna kan man lägga baguetter på jäsning och den förhindrar att de flyter ut och blir platta undertill. Tack Maria och Allen för julklappen:)

Jag satte in allt i ugnen på 30 grader för jäsning, utan handduk över. Där fick den stå i ca 1,5 timmar. Jisses vad den svällde! Det där Vinjett Vetemjöl funkar verkligen bra!!

Efter det tog jag ut den och värmde upp ugnen till 210 grader innan jag staten in den för gräddning i ca 15 minuter, tills den var gyllenbrun.

Smaken. Vilket kvällsbröd! Ett av sommarens grillkvällsbröd, definitivt! Eller kan man ha det som svärd, när man fäktas lite på altanen! Rackarns bra! Det fanns smakspår av kaprisen som gjorde det något syrligt. Mycket gott! Passar finfint med tex lite brie (som jag testade). Gillar man kapris kan man ha i ännu mer!

Hembakt 1 år! Wowowowowow! Det är ju helt galet vad tiden går! Nu var det ett år sedan jag startade bloggen! Det har varit, och är, grymt kul. Framförallt att  vissa faktiskt kommenterar recepten här på bloggen, skriver till mig på Facebook och Twitter. Då känns det som att det gör skillnad. Så ett stort stort tack till er som läser!

Ok, nu var det ett tar sedan jag bakade frallor. Och det går inte för sig. Frallor måste bakas med jämna mellanrum för att man ska må bra helt enkelt. Frallor utgör ju en av grundstenarna i livet! Man lär sig ju liksom älska frallor redan som barn. Sätter man fram en skiva lingongrova och en fralla framför en treåring så väljer nog treåringen frallan 9 gånger av 10. Den som inte väljer sitter förmodligen och kollar på Bananer i pyjamas och har ett sånt tunnelseende att man skulle kunnat lägga fram en påse godis utan att en enda bit skulle röras.

När jag var liten var jag, min lillebror och mina föräldrar ute på sjön i sex veckor på sommaren, varje år. Detta var ju ett tag sedan och kylskåp i båten var inte så värst vanligt. Eftersom vi var ute i Västerviks skärgård och låg vid olika öar mycket så man fick ju bunkra sådant som höll sig ett tag. Det var ju vissa som förstått att det förhöll sig på det viset och därmed slog mynt av båtfolkets belägenhet. Det ska det ha ett fruktansvärt stort tack för. Vissa morgnar, om man hade tur, så gled det förbi en snipa i diset med tändkulemotor och en röst ropade "Färska frallor, här var det färska frallor!" Herre Jisses!! Bara känslan att få helt färska frasiga frallor med vallmofrön på. Mitt ute i skärgården, när man ätit hemskebröd några dagar. Det var oförvanskad, ren och skär lycka. Plötsligt händer det!

Japp, frallor blir det idag. Men inte vilka frallor som helst, utan en variant med grahamsmjöl i. (bara för att låtsas att jag är nyttig). Jag har nämligen ett nytt mjöl från Kungsörnen som jag hört ska ha extra bra jäskraft i sig. De har släppt ett sortiment som heter Vinjett som har mer protein och bättre gluten (shit, sa jag precis så? Herrejisses, jag började baka olika bröd med brunsås, skumtomtar och gott och blandat i, och nu pratar jag helt plötsligt gluten!!! Ja, jag antar att jag lärt mig lite under resans gång:) Snart kanske jag börjar ha deg i kudden när jag sover, eller i tofflorna?

Ah shit, en passus… Det finns en konstnär som heter H R Giger. För alla som inte känner till honom kan man säga att han är en ganska luguber konstnär (för förklaring av ordet luguber, se brödet 7e maj 2011). Sjukt duktig (tycker jag). Han illustrerade bl a Alien, alltså själva varelsen, den elaka hemskingen som biter folk igenom huvudet.

I en bok om honom, på ca 250 sidor med bilder, så ler han inte på en enda bild. Man blir nästan rädd! Världens stoneface! Förutom på en bild, där han tagit två franskbröd och gröpt ur dem och använder dem som tofflor. På den bilden skrattar han! Hahahahah! Sicken lirare! /bow

Ok, så iallafall, jag blandade ihop vatten, jäst, salt, sirap och olja. Sedan hällde jag grahamsmjölet och sist vetemjölet. Jag rörde runt med en sked och stjälpte sen ut det på bänks, som jag mjölat. Degen knådade jag sedan för hand, bara någon minut, innan jag gick ner till min vän assistenten i källaren. Jag berättade för honom att degen vara ganska klibbig idag, men att det skulle vara så. Jag viskade i hans öra att 10 minuter skulle vara ok. Han nickade och satte igång. (Jag tror jag ska köpa en dajm (nu ändrade rättstavningen det till Dam, det hade ju varit lite skruvat) till honom som belöning).

När han var klar hämtade jag degen, som var ganska lös, och stjälpte ut den på bänken. Jag delade den i fyra delar och rullade bollar av dem. Sedan lade jag dem på en plåt, mjölade dem ovanpå och täckte med en handduk. Jag satte dem sedan i ugnen på 30 grader och lät dem jäsa i 1 tim och 20 min.

Efter jäsningen tog jag ut dem och satte ugnen på 210 grader. När den nått rätt temperatur satte jag in fallorna och lät dem gräddas i ca 10-12 minuter, tills de var gyllenbruna.

Alltså….

shit…

wow…

Frallor. Redia fralle, som vi säger på Öland.

El fantastico! Kan nämnas att min son på 5 år sa att han "älskar" detta brödet. Adios amigo, Lingongrova. Den andra har inte smakat än, men kommer garanterat säga samma sak (annars får han inte spela World of Warcraft mer;).

And we're BACK! Jojjomensan! Grymt tillbaka! Här har det slukats baguetter som aldrig förr. Vitlöksbaguetter,baguetter med soltorkade tomater, pain riche, platta baguetter, sneda baguetter, vridna baguetter. Så idag var det dags för den ständiga vapendragaren, motsatsen, kompletteringen, Adams Eva… Bageln!

Jag kände instinktivt att jag fick lov att ha ost i. Det sitter i sedan gammalt, att om man blandar i ost i degen så blir det baskemig ännu lite bättre. Trots att jag ätit så mycket vitt bröd känns det fortfarande som att LCHF-kuren inte är långt borta, därför känns det helt naturligt att borsta upplevelsen med lite ost:) (det är jag ju värd, eller? Ja, självklart är du värd det Danne!) För att förklara matchen mellan Ängeln på ena axeln och hans antagonist på den andra kan man säga att det var som en frontalkrock mellan en Nissan Micra och en lastbil, i antagonistens favör.

Så jag satte igång och blandade ihop vatten, mjölk, jäst, salt, socker, olja. Efter det hade jag i hälften av mjölet och rörde runt till en smet. Därefter lade jag i den rivna osten och rörde runt igen och tillsatte tillsist resten av mjölet.

Jag gick med skälvande steg ner till assistenten i källaren för att se om han levde, om han fullkomligt rostat ihop, eller kanske hittat vinstället och bälgat i sig för att dränka sina sorger. Men han stod där, tillgiven och i givakt, redo att kasta sig in i matchen. Shit, vilken kille han är assistenten. Man blir ju tårögd.

Jag gav honom bunken och sa åt honom att köra på ganska låg hastighet i 10 minuter.

När de 10 minuterna passerat gick jag ner och klappade honom på huvudet, tog bunken och sade "på återseende min vän".

Jag stjälpte ut degen på bänken och lät den ligga under en duk och jäsa i en timma. Sedan delade jag den i 7 delar och rullade bollar av dem. Jag tog en boll och tryckte fingret igenom (hrrrrm) och snurrade sedan degen runt fingret så det bildades ett ganska stort hål (ca 6 cm när det dragit ihop sig lite) och lade dem på. Detta upprepade jag på de andra degbollarna och lade dem på en plåt. Där fick de ligga i 45 minuter och jäsa.

Efter jäsningen var klar ångade jag dem i 4 minuter i ugnen (grymt skönt med ångugn ibland). Jag tog sedan ut dem och penslade dem med den vispade äggvitan och strödde på sesamfröna. Det bästa är att pensla en och direkt efter det strö på sesamfröna, annars kan äggvitan torka till lite.

In i ugnen igen på 180 grader, i mitten av ugnen och sedan vänta i 20 minuter till de var snygga och klara.

JÄRSANS! JISSES! Bagels är ju så fantastiskt gott. Och med ost i degen blir det helt enkelt med extra plus i kanten. Nu ska jag sitta och bara jäsa en stund:)

Glad påsk på er!